TANDLÄKARSKRÄCK

Bläää...Dagen närmar sig med skrämmande steg...dagen då jag ska dra ut tanden...I morgon kommer det ske - jag ska inte avboka den här gången...Mitt enda hopp är nu att dom ringer i morgonbitti och säger att tandläkaren är sjuk:). Det är min enda räddning - men samtidigt måste jag ju få det gjort någon gång...har skutit upp det otaliga gånger under nästan ett helt år.

Laga tänder är ingen match - men när det kommer till det där att dra ut, då knyter det sig...Förmodligen beror det på skrämmande upplevelser i barndomen:). Har smal gom tydligen och när det var dags att tappa mjölktänderna och de nya skulle komma fram visade det sig att det inte fanns plats för dem...Jag fick lov att dra ut fler av det nya tänderna som växte innanför de andra och jag minns med fasa hur tandläkaren tog fram sin stora tång och vred och slet så dom nästan fick hålla fast mig i stolen för att inte hela jag skulle lyfta....Ingen psykologi där inte, ingen som förklarade eller undrade hur det kändes, man skulle bara vara tyst och snäll annars vart tandläkaren mycket irriterad:). Även fast jag senare i livet bara haft possitiva upplevelser (om man nu kan ha det...) hos de tandläkare som jag varit hos. Jag har dragit ut flera visdomständer och varje gång blivit så lycklig när jag sett hur bra det gått...men det hjälper inte! Jag är ändå lika rädd.....